Min mamma brukade säga när jag var yngre att jag bad inte om så mycket. Och det gjorde jag inte heller, det är mer på senare år som jag har blivit lite av en tiggare. Men det finns så mycket annat och så mycket mer som jag önskar mig som inte är något man kan köpa i en butik eller beställa över internet.
...Jag önskar att jag kunde skriva texter som var en tusendel så vackra som John Keats. För då skulle de vara det vackraste jag någonsin åstadkommit.
...Jag önskar att jag hade en snäll tant till granne som gillade vegansk mat så att jag kunde bjuda över henne på middagar med jämna mellanrum. Och i utbyte så skulle hon få berätta om fina minnen hon i vanliga fall håller för sig själv.
...Att min favoritfotograf, Camilla Åkrans, var min privata fotolärare. Så att jag kunde lära mig att fota bilder som jag brukar sitta och titta på och samtidigt sucka över hur fantastiskt vackra de är.
...Att bara för att jag byter skor från enda dagen till den andra så ska jag inte behöva få vidriga skavsår som jag måste tvätta och linda in med kompressor varannan dag.
...Att jag inte blev så lätt generad. Det gör bara att jag känner mig löjlig och då blir jag bara ännu mer generad osv. Ack, denna onda cirkel!
...Att jag kunde lära mig att inte vara så arg och bitter hela tiden. Människor kan ju faktiskt inte rå för att de är idioter. Eller?
...Att det blev sommar eller åtminstone så pass varmt att man kan ha klänning, hatt och sandaler och inte behöva frysa.
Det är för övrigt Camilla Åkrans som fotat bilden till denna inlägg,
för er smartskallar som inte förstod det.
för er smartskallar som inte förstod det.
