Kärlek är fint, visst. Men oftast så är det vemodigt. Kärlek är vemodigt och vackert. Även om kärleken är plågsam och äter upp en så är den vacker. Kärlek som fyller en med värme och får en att leva i en dröm är vacker.
Men kärlek är ändå alltid vemodig. För man vet aldrig hur det kommer att sluta. Om man verkligen känner samma sak för varann. Om det kommer att kännas likadant nästa morgon då man vaknar. En ovisshet som skapar vemod.