LONELY BOY

Bryter tystnaden med The Black Keys. Så grymt bra.

VIVA ESPAÑA!

STACKARS MIG

Den här veckan kunde inte ha börjat sämre. Jag har fruktansvärt ont i en tand (visdomstand, vad annars?) och det blir bara värre för varje sekund. Just nu kan jag knappt svälja eller ha munnen stängd. Nästa steg är nog att det börjar rinna saliv ur min vänstra mungipa. Tur i oturen har jag fått en akuttid hos en tandläkare så min värk lär ju försvinna senare idag tillsammans med alla mina pengar. Inte blev den här dagen bättre av att upptäcka att man dessutom är utan dator och telefon på jobbet. Suck.

GIRLS

Girls är det bästa jag har sett på länge. Äntligen en serie som tagit över efter Sex and the City och gör det så otroligt mycket bättre. Svart humor, kärlek, droger och intriger när det är som allra bäst. Jag är helt fast!

EXAMEN!

Nu har jag börjat inse att jag tar min journalistexamen på fredag. Då har jag två högskoleexamen och tanken är att jag ska stå på helt egna ben. Ingen studentlägenhet att bo i och inget CSN att leva på. Nu när verkligheten har gett mig en smäll på käften har jag börjat få panik. För första gången i mitt liv vet jag inte var jag ska göra om några månader. Herregud, paniken!

Jag får trösta mig med att ett drömjobb väntar över sommaren och att jag faktiskt har varit så duktig att jag har lyckats jobba mig till två högskoleexamen. Bara när jag tänker på det rusar mitt hjärta och ögonen blir tårögda. Vem hade kunnat tro att jag skulle vara så duktig? När jag var yngre stod jag mest och gömde mig bakom mina föräldrar och vågade knappt kika fram. Det kunde gå flera timmar innan jag sa ett enda ord för att jag var så blyg dessutom. Men nu är jag vuxen med en filosofie kandidatexamen i idéhistoria och en i journalistik och för första gången i mitt liv är jag verkligen stolt över mig själv. På fredag efter avslutningen ska jag fira med cigarrer och oförskämt mycket öl för att sedan ta itu med vad jag ska göra i höst.

TREAT YOUR MOTHER RIGHT

Idag ska jag skämma bort min mamma, det är ju trots allt mors dag.

LANDET JAG DRÖMMER OM

Jag vill åka till Island. Det är min största dröm just nu och den idé som cirkulerar runt i mitt huvud flera gånger per dag. Allt verkar helt fantastiskt där och då menar jag verkligen allt! Inte blir mina tankar om Island bättre av att sitta och beundra Ragnar Axelssons fotografier heller. 

WHILE YOU WAIT

Äntligen börjar jag att känna riktiga vårkänslor. När det är slutet av maj är det baske mig på tiden att man får det där speciella pirret i magen och nu börjar det att komma. Dessvärre betyder det att mina ögon, näsa och hela kropp kliar så förbaskat av pollen. Våren är den årstid jag tycker om allra mest samtidigt som det är då jag är som vresigast. Just för att pollen förstör så mycket. Nåväl, tänkte tipsa om bra vårmusik. Inget går upp mot morgonpromenaderna till jobbet i solsken och doften av den härliga vårluft som är utomhus just nu.

Grizzly Bear – Shift

Florence + Machine – Shake It Out

The Velvet Underground – Who Loves The Sun

Broadcast – Tears In The Typing Pool

Francoise Hardy – La fin de l'été

The Melachrino Orchestra – Indian Summer

DET MEST HOPPLÖSA

För er som inte visste det är jag ett hängivet fan av Gossip Girl. Jag vet att det är jättetöntigt och att serien inte alls är vad den var när den började, men jag är så svag för Chuck och Blairs hopplösa kärlek. Den är som en modern Jane Austen för mig. Och Austen är ju en av mina absoluta favoritförfattare. Bara en sådan sak som att hon skrev mycket vackert om kärlek samtidigt som hon hade en sådan brist på det är fascinerande. Den kärlek som oftast existerar i hennes böcker är den som aldrig kommer att bli av samtidigt som den är så fantastiskt fin och kanske det mest sorgsna man kan läsa om. Jag blev själv påmind om det när jag hittade en gammal dagbok som jag skrev i för några år sedan.

ETT MUSIKTRAUMA

När jag har lunchrast brukar jag gå i butiker för att fördriva tiden och få miljöbyte. De senaste dagarna har jag gjort det ovanligt mycket och under mina besök i butiker har jag hört korta stunder av en låt som lyckats etsa sig fast i mitt huvud. Jag har till och med tänkt att låten är väldigt bra och är en blandning mellan gammal och ny musik som jag gillar. Efter att ha haft den i mitt huvud i några dagar har jag ihärdigt försökt att luska ut vad låten heter och vem det är som sjunger. Räddningen blev en app som kan identifiera låtar som är möjligtvis världens bästa affärsidé för övrigt. När jag fick möjlighet att höra hela låten blev det dock världens antiklimax. Första tanken var - vad är det här för skit som jag trott att jag gillat? Sedan slog det mig, det är en låt som spelas på kommersiella radiokanaler och det är en hitlåt. Inte undra på att den lyckats fastna i ens huvud och lura en att tro att den är bra. Efter detta trauma var det klokaste jag kunde göra att lyssna på Woody Guthrie och bli påmind om hur sann musik ska låta.

LIVET LEKER

Det känns som om det enda jag skriver om är mitt jobb, men så kan det gå när det slukar det mesta av min tid. Fast ni ska veta det att längta till att gå till jobbet på morgonen är en helt fantastiskt känsla som jag aldrig känt förut. Kan ni tänka er att jag får betalt för att åka till andra städer för att intervjua duktiga tatuerare och tjusiga bloggare? Eller att jag har som arbetsuppgift att plocka kläder på stan som jag sedan stylar i en fotoateljé? Livet leker just nu.

ÖVERDOS AV SÖTHET

Har iiiiiihhh:at och oooh:at åt detta bedårande föl hela dagen. Tror inte att jag sett något sötare. För ni som undrar är det ett en dag gammalt Frieserföl.

STOCKHOLM

Jag är i Stockholm några dagar. Ska njuta av gröna träd, finaste hästen, vänner, möten, storstadsluft och klädbutiker. Oj, vad jag saknat storstaden!

PEPP!

De senaste dagarna har den enda musiken jag lyssnat på bestått av låtar från 1960-talet. Man blir verkligen så peppad när man lyssnar på alla dessa fantastiska sångerskor som var stora på den tiden. Kläderna och frisyrerna är inte heller fy skam. Blev så pass inspirerad att jag gjorde en spellista på Spotify som jag kommer lyssna på när jag promenerar, sitter på jobbet, kör bil och vid alla tillfällen där emellan när det är passande att lyssna på musik. Lyssna här.

EN HYLLNING

När jag tänker på hur få kvinnliga musikgrupper det är jag lyssnar på får jag dåligt samvete. Sedan brukar jag påminna mig själv om alla dessa fantastiska kvinnliga artister och musikgrupper som fanns på 1950- och 1960-talet som gör mitt musikförråd betydligt bättre. Utan dem vore förrådet lika blekt och ointressant som kommersiella radiokanaler. Heja kvinnogrupper och artister!

SOL OCH FRUSTRATION

Jag är evinnerligt tacksam över att för första gången känna vårkänslor sedan jag kom till Skellefteå för drygt en månad sedan. Solen skiner ute och det känns som om det, äntligen, inte kommer att komma mer snö. Men jag är frustrerad över att jag inte haft en enda möjlighet att åka till Stockholm sedan jag kom hit. Antingen har jag varit för trött, är trots allt slitsamt att åka direkt från jobbet till flyget för att vara borta i typ 30 timmar. Eller så har alla flygbiljetter varit uppbokade vilket är konsekvensen när SAS har monopol här uppe. Jag har en väldigt begränsad garderob här, begränsat med mina käraste ägodelar som kameror och liknande och jag har inte fått rida på en kortare evighet. Nu är jag dessutom ledig i fyra dagar, vilket gör att det känns än mer frustrerande. Att jag ska till Stockholm på en snabbvisit nästa vecka, på cirka 18 timmar, gör det hela inte bättre. Nåväl, jag antar att det här är livets tuffa vardag. Gjorde en helt fantastisk plåtning igår till ett kommande jobb jag sysselsätter mig med just nu. Det kommer att bli det bästa någonsin.


Får trösta mig med solen, vårkänslor som har kommit tillbaka (hade dem i Stockholm för två månader sedan men de raderades snabbt när jag åkte 80 mil upp i landet) och Håkan Hellström. För vad är härligare vårmusik än hans låtar?

TRÖTT

Jag kan verkligen relatera till ungen i klippet ovan, beter mig på ungefär samma sätt som han varje kväll nuförtiden. Och inte blir det något bättre av att man måste plumsa i 20 centimeter snö och snöstorm när man ska gå till jobbet på morgonen.

SÖNDAGSMUSIK VECKA 15

Harry Bellafonte - Island In The Sun

Franska Trion - Lånad tid

Bob Dylan - Don't Think Twice, It's All Right

Elvis Presley - You're a Heartbreaker

Jackson C. Frank - I Want To Be Alone

Woody Guthrie - Worried Man Blues

Bra söndagsmusik att ladda upp med inför kommande arbetsvecka som är fylld med intervjuer och annat kul. Dessutom har jag tänkt avsluta veckan med att åka till Stockholm, måste få andas storstadsluft.

HMM

Att vakna och upptäcka att det ser ut såhär utomhus den 15 april känns väl sådär.

DEN HÄR VECKAN:

Den här veckan har varit märklig, rolig, spännande, och så mycket mer.

Först och främst känns det väldigt underligt att helt plötsligt ha ett eget skrivbord med en Mac, telefon, tonvis med papper (redan), block, pennor och post-its här och var. Men på samma sätt som det känns underligt så är det väldigt härligt också och fantastiskt roligt. Äntligen får man jobba! Och ja, jag är en riktig kontors(redaktions)råtta ända in i själen. Dock är jag inte van med att jobba 8 till 17 så jag har varit en sömngångare på kvällarna.

Har en gång för alla eliminerat mitt hotmail-konto genom att flytta över alla konton som tidigare var kopplade till den till min andra gmail (har en för personliga kontakter, jobb, etcetera och numera en för konton som ebay etcetera). Känns väldigt skönt. Må allt som har med hotmail att göra brinna i en avgrund.

Den här låten alltså, har spelat den om och om igen den här veckan. Allt som har country-western-Lee Hazlewood-Nancy Sinatra-vibbar gör mig förälskad.

Irriterat mig något ohyggligt över hur medierna utgår från stockholmarnas perspektiv när de rapporterar om hockeymatcherna. Till och med kommentatorerna under matcherna gör det. Detta gäller så klart inte bara under hockeymatcher utan i allt som förekommer i Sverige. Måste Stockholm vara utgångspunkten?

MOON RIVER

Jag är väldigt förtjust i Breakfast at Tiffany's, både filmen och boken trots att de är så olika, så den här låten har länge haft en speciell plats i mitt hjärta. Men inte bara därför, utan det finns hundratals andra anledningar också. Jag kan höja denna fantastiska låt till skyarna flera gånger just för att den är så underbar.

Åh, vad den gör intryck hos en.

THE TRUTH, YOU BEEN GONE FOR A WHILE

IN YOUR LITTLE WHITE WICKER CHAIR

UNSUSPICIOUS NOBODY CARES FOR YOU
YOU'RE SO FUCKED UP AGAIN
YOU LAUGH AT NOTHIN' IN THE POURING RAIN
TRY TO TELL YOURSELF YOU'RE NOT INSANE
YOU FOOL, I HATE YOU SOMETIMES


HEY, YOU KNOW IT AIN'T COINCIDENTAL THAT YOU'RE LOST IN PLACE
IT'S DRIPPIN' OFF YOUR FACE, AND YOU'RE LOSIN' YOUR PRECIOS MIND


SEND ME A POSTCARD IF YOU GET THAT FAR
YOU GOT A COUPLE PENNIES IN YOUR RUSTY JAR
THE TRUTH, YOU'VE BEEN GONE FOR A WHILE
IT'S HARD LOOKIN' AT YOU WHEN YOU LOOK THAT WAY



HEY, YOU KNOW IT AIN'T COINCIDENTAL THAT YOU'RE LOST IN PLACE
IT'S DRIPPIN' OFF YOUR FACE, AND YOU'RE LOSIN' YOUR PRECIOS MIND


YOU'RE LOSING YOUR MIND.

PREMIÄR!

Idag var det premiär för att sitta på en uteservering och sola. Behöver jag beskriva hur härligt det var?

NÅGOT NYTT

Redan för ett år sedan hade jag ångest över vad jag skulle ta mig till den här våren och sommaren. Jag började grubbla på smarta lösningar för att få så mycket arbetserfarenhet som möjligt men att få praktik på en tidning är svårt, att få praktik på en tidning man faktiskt vill vara på är nästintill omöjligt. De flesta har inte råd att ge praktiklön, vilket är obligatoriskt om man har en praktikant längre än två veckor medan andra har inte tid att handleda en. När jag började leta praktikplats dog mitt hopp ut allt eftersom, det var nej efter nej, just på grund av för dålig ekonomi hos tidningar för att kunna betala praktiklön. Men när jag nästan hade gett upp så hörde en tidning av sig och ville att jag skulle komma på intervju. Så jag tackade ja och intervjun visade sig vara väldigt lyckad. Trevliga människor som dessutom tror på unga nyexaminerade journalister och som vill ge oss en chans. När jag gick från intervjun och kollade min mejl hörde ytterligare en tidning av sig och frågade om jag fortfarande ville praktisera hos dem, då de var övertygade om att jag skulle passa bra där. Jag blev överväldigad. En vecka innan hade jag inte haft något erbjudande alls och nu hade jag plötsligt två. Då började jag istället att grubbla på för- och nackdelar, vilken tidning som ger mig chans att få gå den inriktning jag vill gå, vilken jag skulle få göra mer på, vilken som kan erbjuda sommarjobb eller framtida jobb etcetera etcetera. Det gick till och med så långt att jag hörde av mig till en lärare som gratulerade mig för två fina erbjudanden och gav mig rådet att följa mitt hjärta. Så det var det jag gjorde, jag valde praktik på en landsortstidning i min hemstad och valde bort praktiken på ett magasin för kvinnor i Stockholm. Tidningen jag valde kändes bara rätt från första stund och i slutändan kom jag bara på två nackdelar, att det är i Skellefteå och att jag inte kommer att kunna rida lika ofta. Medan magasinet hade fler. Jag grubblade mig igenom åtskilliga nätter för att försöka bestämma vad som skulle passa mig bäst men valet var egentligen självklart hela tiden. Dessutom gav tidningen i Skellefteå mig ett bra intryck och framtida uppgifter som jag vet att jag kommer älska, så att ha tackat nej skulle ha gjort mig till en knäppgök.

Dessutom vet jag inte heller om en vistelse i Skellefteå på flera månader är en nackdel. Jag känner mig trött på Stockholm och har känt så sedan länge. Jag känner mig mest vilsen och vemodig här och kommer på mig själv med att avsky det mesta här med jämna mellanrum. Inte blir det bättre heller när de flesta av ens vänner har flyttat. Faktum är att den enda gången jag känner mig glad är när jag är på landet utanför staden i ett stall. Det är en konstig känsla jag har i kroppen men jag vet att det ska bli skönt att ta en lång paus från Stockholm från och med nästa vecka.

PERFEKT DAG:

Ännu en perfekt dag. Vaknade halv sju, tog bussen till stallet, red en långtur, borstade och skämde bort tidernas underbaraste häst. Åkte hem, åt en mango som var gudomlig, loggade in på Skatteverkets hemsida för att deklarera och till min glädje upptäcka att jag får igen ett femsiffrigt belopp i år. Lyssnat oförskämt mycket på Jackson C. Frank. Lyckades med en inlämning av en text (älskar känslan) och gläds åt Skellefteå som gått vidare. Ibland är det de små sakerna som räknas.

SÖNDAGSMUSIK:

John Hawkes – Marcy's song

Roy Orbison – California Blue

Willie Nelson – Wonderful Future

Lee Hazlewood – The Night Before

Neil Young – Unknown Legend

Jimi Hendrix – Angel

FAVORITER JUST NU:

Att det är mulet och trist ute så att man kan vara inne och göra en massa nytta (som att lägga upp kläder för auktion på Tradera och impregnera mina nya boots i mocka) utan att få dåligt samvete.

Vincent Gallos reklamkampanj för G-star raw. Trodde aldrig någonsin att jag skulle skriva det vedervärdiga märkets namn på min blogg (tar ont i själen) men när de är så listiga att de anlitar Vincent Gallo så sväljer jag min stolthet. Och säga vad man vill om märket men jag gillar bilderna, vad annars när det är Anton Corbijn bakom kameran och Vincent Gallo framför?

Neil Young. Den enda jag lyssnar på just nu.

Tanken som slog mig igår, nämligen att det är vår på riktigt nu vilket innebär att det bara kommer bli varmare. Dessutom är det dags att ta fram vårskorna.

SHE COMES IN COLORS EVERYWHERE, SHE COMBS HER HAIR, SHE'S LIKE A RAINBOW

Idag ska jag åtgärda något jag har mått otroligt dåligt över de senaste tio åren. 

Det är på tiden nu.

SKÄMS.

Blir väldigt less på mig själv just nu, men det går bara inte att skriva. Gör allt annat än det, ja inte allt då. Skulle exempelvis aldrig orka ställa mig och städa eller diska just nu. Istället för att skriva sitter jag och läser en massa skönhetsbloggar med sminktips och annat tjoller. Sedan när har jag varit intresserad av sådant? Kanske är effekten av att jag var och klippte mig i fredags (vilket var mer än nödvändigt), helt plötsligt är skönhet det enda som får existera i mitt huvud?

Snacka om att undvika ens viktiga sysslor. Skäms, jag vet.

FIN MUSIK PÅ EN LÖRDAG:

Françoise Hardy – Voilá

Roy Orbison – Crying

Leonard Cohen – One of Us Cannot Be Wrong

T. Rex – Dreamy Lady

The Flamingoes – I Only Have Eyes For You

Pat Boone – No Arms Can Ever Hold You

Wildbirds & Peacedrums – My Heart

Graveyard – Longing

MARNI H&M

Jag lyckades.

SAMMANFATTNING AV HOCKEYMATCHEN:

Till min förtjusning såldes det popcorn.

Jag frös hur mycket som helst.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap att det enda Norrland har att komma med "är hembränt och älgar året runt" skrattade jag rått. Sedan när vandrar älgar till varmare länder under vinterhalvåret?

Jag är ingen hockeyexpert precis utan kan det man bör kunna för att hänga med i matcher, men det stod snabbt klart vilket lag som var det bättre och det var inte hemmalaget. Då skrattade jag ännu råare.

Det var hur roligt som helst att konstant få se spelare som hamnade i slagsmål.

När Skellefteå gjorde mål och jag jublade upptäckte jag till min förtjusning att de som satt till höger om mig också hejade på SAIK. Då fick jag en helt ny känsla i min kropp, någon slags tillhörighet och stolthet till min hemstad.

När en AIK-spelare halkade omkull skrattade jag rått än en gång.

Kom på mig själv med att vilja ställa mig upp och skrika "JAAA! YEEEES! FAAAN! SKELLEEEEFTEEEEÅÅÅÅ! TA DET JÄVLA STOCKHOLMARE!" när SAIK gjorde mål en andra gång. Mest för att jävlas då, såklart.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap "att Skellefteå har tagit över storebror AIK's hejaramsor" tänkte jag för mig själv att AIK's ramsor är inte unika precis. Men om det är något stockholmare måste ha som tröst så får de väl ha det.

Skrattade dock mest rått när kommentatorn efter förlängningen sa "antal skott mot mål: Skellefteå 16, AIK 0". Ännu roligare blev det när AIK's hejaklack blev upprörda och buade. HÄHÄ!

Satt och funderade över hur många i AIK's hejaklack som har en högskoleutbildning.

Kom på mig själv med att hånskratta högt mot stockholmarnas håll när en AIK-spelare missade att sätta straffen. En miss som resulterade i att Skellefteå vann.

Slutsatser: hade inte räknat med något annat än att Skellefteå skulle vinna.

Skellefteå visade var skåpet skulle stå trots att de spelade lojt till och från under matchen.

Kommer att gå på hockey igen.

HOOOCKEEEYY

På väg att se min första hockeymatch (ja, om man räknar bort min storebrors matcher från när man var yngre och på tv då). Jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig? Men allt jag har att säga egentligen är att jag förväntar mig att SAIK vinner.

LÖSNINGEN PÅ ALLA PROBLEM

Jag blir lätt rastlös och när jag är rastlös blir jag väldigt grinig och omöjlig att ha att göra med. Jag avskyr att bara sitta och rulla tummarna. Om jag ska sitta ner ska det banne mig vara av en bra anledning, som att jag sitter och skriver eller läser. Inte bara sitta. Och det finns inget värre än att titta på tv, jag fullkomligt avskyr det. Från små undantag då såklart, som när man ser något bra program man faktiskt lär sig något av. Men att bara sitta framför teven och vänta på att klockan ska bli så mycket att det är okej att gå och lägga sig är vidrigt. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och minnas stunder där jag inte gjort något, utan jag vill se tillbaka och minnas det jag gjort. Det behöver inte vara något märkvärdigt utan bara något litet men i alla fall något som är av mer värde än att bara sitta av tiden. Ett av mina bästa botemedel för att ta koll på rastlösheten, öka kreativiteten, lugna ner mig, ta bort irritation, (ja allt!) är att gå långa promenader. Vissa dagar vill jag vandra tills benen ger vika bara för att det är så fantastiskt härligt. Det spelar ingen roll vilket väder det är, när solen lyser är det trevligt, när det regnar mysigt, när det är kallt vackert. Finns inget dåligt väder helt enkelt. Det enda kravet är att det ska vara under dagsljus. 

Istället för att låta läkare lura i en piller för gud vet vad så borde alla bli ordinerade att ta långa promenader. Stärker en både fysiskt och psykiskt.

Bra album för promenader:


Tom Waits – Blood Money

Neil Young – Everybody Knows This Is Nowhere

The Doors – L.A. Woman

Leonard Cohen – Songs of Leonard Cohen

Big L – Lifestylez ov Da Poor & Dangerous

Dustin O'Halloran – Piano Solos Vol.2

Jefferson Airplane – Surrealistic Pillow

FREDAGSAVKOPPLING

HÄRLIGA VÅR!

BEVÄPNA DIG MED VINGAR

ANTIKLIMAX

Antiklimaxen man möts av efter att ha gjort fältstudier, åtskilliga intervjuer och fotat massvis och sedan sätta sig ner och skriva ihop det till ett reportage är obeskrivligt jobbig. Kraven jag har på mig själv är horribelt höga, aldrig har jag någonsin varit nöjd med något jag skrivit. Vill anställa en spökskrivare, men då skulle jag skälla på den stackaren istället för att skälla på mig själv och det är jag alldeles för van vid för att lägga av med.

Möjligtvis är lösningen att börja nattuggla igen och skriva då? För kreativiteten är trots allt bäst nattetid. Iallafall för mig.

ÄVENTYR!

Ut på äventyr, dock sjukt paranoid över att behöva köra efter Västerbottens mest olycksdrabbade och viltrikaste väg. Usch för älgar!

THE ROCKIN' VICKERS

Lyssnar på Lemmys första (tror det är första?) band medan jag jobbar. Väldigt charmigt är det i alla fall.

BRAND NEW FRIEND

I NEED A BRAND NEW FRIEND WHO DOESN'T BOTHER ME

I NEED A BRAND NEW FRIEND WHO DOESN'T TROUBLE ME

I NEED SOMEONE WHO DOESN'T NEED ME

AND I'LL SAY IT AGAIN, I NEED A BRAND NEW FRIEND

HÄRLIGA SOL!

DET MÅNGA INTE FÖRSTÅR SIG PÅ

Den senaste tiden har jag, mer än vanligt, fått agera talesperson för Norrland. Jag kommer på mig själv med att bli förnärmad när stockholmare uttalar sig om Norrland på ett hånfullt sätt. Bara tanken på att bo eller tycka om norra Sverige är för vissa en väldigt märklig och oförståelig sak. Hur kan man tycka om en del av Sverige där det inte bor 3318,38 invånare per kvadratmeter? 

Jag kan förstå att ni som är uppvuxna i en grå förort till Stockholm har svårt att förstå charmen med att inte trängas. För om man tänker efter så är trängas en obligatorisk tillvaro när man bor i Stockholm. Jag kan också förstå att ni skulle bli förvirrade utan stress, för stress är ytterligare en tillvaro som man måste stå ut med vareviga dag i storstan. Vad jag däremot inte kan förstå är hur, när ni säger ordet Norrland, får ett hånfullt leende på läpparna samtidigt som det ser ut som om det går en obehaglig rysning över er kropp. Eller hur ni, på fullaste allvar, tror att alla använder sig av skoter som färdmedel. Jag förstår inte heller hur ni använder er av Jägarna och Jägarna 2 för att få referenser över hur det är att leva i norra Sverige. Ja förstår ni, vi i Norrland kör fyrhjuling på sommaren och skoter på vintern (fast i och för sig är det ju vinter hos oss året runt så), har bössan bak på ryggen alla vakna timmar om dygnet och under kudden när vi sover. Sedan slår karlarna sina fruar och mördar sina älskarinnor. Och slåss med de andra karlarna på närmaste pub. 

Jag vill inte heller behöva dra Norrland över en och samma kant. För Norrland är oändligt stort och börjar i Gävle (vilket för mig inte är Norrland, men låt gå) och slutar där Finland (och Norge för den delen) tar vid. Men jag vill ändå göra en poäng med det jag skriver och det är att Norrland är alldeles fantastiskt och det skulle även trångsynta stockholmare tycka om ni bara fick chansen att uppleva det. För egentligen så är det synd om ni som aldrig ger det en chans. Luften, ytorna, ensamheten, naturen, ja allt. Jag älskar Norrland. Varje gång jag åker dit är det som om jag fyller mina lungor med ny luft. Där kan man leva på ett helt annat sätt än vad man göra i en trång och dammig storstad.

DN har ett så himla fint reportage om Norrland som jag tycker att ni ska läsa. Bilden kommer för övrigt från det reportaget. 

TUFFT LÄGE

Varje gång jag inser att bloggen har existerat sedan hösten 2008 får jag en sådan impuls för att läsa gamla inlägg. Jag ångrar mig dock alltid när jag ser hur otroligt slarvigt skrivna de är och vilken tönt jag framstår som i de flesta av dem. Dock vet jag inte vad som är mer patetiskt, mina tarvliga inlägg från förr eller att jag i nuläget sitter och ser mig själv som en tönt? Tufft läge.

För övrigt tror jag att detta uppgivna inlägg är egentligen en klagan över att behöva ringa en massa samtal som ändå bara slutar med att man inte får tag i personerna ifråga. Vilket i sin tur gör att man skickar mejl istället som de inte heller svarar på. Och nej, nu talar vi inte om att jag har blivit någon stalker till en stackars snubbe utan att jag försöker få tag i människor som jobbar åt myndigheter. Varför valde jag det här yrket? Påminn mig gärna.

SUEDE + SKELLEFTEÅ

Får hemlängtan när jag hör Suede prata om Skellefteå.

OBJECTIFICATION OF MEN

SÖNDAGSNÖJE

Jag vill spendera mina söndagar med att köra min drömbil (1969 Mercury Cougar) i ett soligt Kalifornien och lyssna på bästa musiken (The Doors) medan jag gör det. Dessvärre får jag nöja mig med att se videoklippet ovan och vara grön av avund. Som min mamma brukar säga: "man kan inte få allt här i livet".

WOLF GANG - SUEGO FAULTS

Kan inte ens hantera musiken, så bra är det. Bäst är låten Suego Faults. 

Wolf Gang alltså, som en blandning av Animal Collective och Deportees. Lyssna.

SANN SMÄRTA

Jag har inte så mycket över för kroppskontakt, vill inte ha någon som lägger sina händer på mina axlar och vill definitivt inte behöva krama någon som jag inte känner eller inte gillar. De få människor jag tar initiativ att krama ryms allihop på min högra hands fingrar. Om jag var en hund skulle det stå i min rasbeskrivning att jag inte är en knähund utan ligger hellre på golvet i ett hörn och tuggar på ett ben. Vad min skräck för kroppsberöring beror på kan jag inte säga men jag ser det inte som ett problem utan hellre ett tecken på att jag har integritet. Gillar jag inte dig ska du banne mig inte lägga dina händer på mina axlar eller försöka ge mig en kram. Men om jag däremot tycker om dig kan du förvänta dig att få en kram av mig eller att jag till och med lägger mig hand på dig (ömhetsbevis när det är som bäst). Att utnyttja dessa bevis vore en hädelse.

På grund av min skräck för kroppsberöring har jag våndats av problem med nacken i flera år då jag inte kan föreställa mig att en okänd människa ska få röra vid mig (typ kiropraktiker). Min nacke är dock ett hopplöst fall då den har en sned kota och är omänskligt stel (Terminatornacke). Dock har jag gjort mitt bästa för att lindra detta genom att knapra Ipren, Tradolan och haft ett sjukligt beroende av tigerbalsam. Jag har även försökt att stretcha genom åtskilliga mängder av instruktionsvideor för "hur man stretchar en stel nacke på bästa sätt" och genom att trycka på mina ömma punkter. Jag sover även på en kudde som har en höjd på 2 centimeter. Trots alla dessa försök och åtgärder har problemet bara blivit värre, idag har det varit så illa att jag har legat i sängen fram tills nu (nu sitter jag i den) och jag har bara klarat av att ligga i en ställning som är så pass konstig att den inte ens skulle gå att förklara. Jag har inte heller klarat av att stå upprätt då det har pulserat så hårt från nacken att det svartnat för ögonen. Och det enda jag har lyckats äta idag, då jag har mått så illa av min nackvånda, är nio tiondelar av en Piggelinglass. Jag bör nog tänka över min skräck för så kallade kroppsknådare då jag behöver hjälp. Och det är bums nu, genast!

HEIGHT OF SUMMER

Den enda personen jag någonsin känt att jag kan prata med om vad som helst och som aldrig har dömt ut mig har tyvärr flyttat hundratals mil bort. Därför är det uppfriskande att träffa någon annan som tycker att "triviala" ämnen kan vara trevliga att tala om. Men oavsett, det är inte detsamma.

MR. MOJO RISIN

Ny dokumentär om The Doors och L.A. Woman.

KONSTATERANDEN:

Måste skaffa f-skattsedel.

Jag är inget mattegeni.

Måste skaffa revisor (oavsett hur dyrt det är).

Jag är inget mattegeni.

Män med ett sjukligt behov av bekräftelse är det osexigaste som finns.

Personligen skulle jag ha ett konstant illamående om jag krävde bekräftelse på det sätt som majoriteten av män gör.

Hockeymatch eller The Magnetic Fields?

Inget konstaterande, jag vet, men det är grubbel som står på agendan nu. Fördelen med hockeymatch är att det är snart och då har jag fått den upplevelsen avbockad. Fördelen med Magnetic Fields är att de är så löjligt bra. Nackdelen med hockeymatch är att det är en hockeymatch vi talar om. Nackdelen med Magnetic Fields är att spelningen är när jag inte befinner mig i Sthlm.

Måste måste måste måste måste måste komma på ett bra ämne till mitt nästa projekt.

Hade ångest innan, ännu mer efter att ha fått höra att det kommer vara det viktigaste jag någonsin gjort.

Har börjat röka igen, mer än vanligt.

Hur kommer det sig att jag röker som mest i januari när det är som tråkigast?

Måste köpa en extern hårddisk.

Min dator sjunger på sista versen, klarar inte av att ha två program igång samtidigt och det har börjat lossna små plastbitar från den.

Måste sluta drömma om demoner.

Allt jag kan lyssna på just nu.

EXAMEN

Tog min examen i förrgår, har numera en fil. kand. i idéhistoria och en examen i journalistik (känns obeskrivligt overkligt mest för att tiden har gått så fort). Börjar redan intala mig att jag hatar Stockholm och måste snarast flytta härifrån. Helst till ett hus i skogen.

FAVORITER JUST NU:

Midnight in Paris.

Egalias döttrar.

Little Wings – Magic Wand.

Percival.

DET SOM HÄNT - 2011

Svårt att inte bli berörd.

MAGIC WAND

Jag blev själaglad när jag upptäckte att Little Wings album äntligen finns på Spotify. Kyle Fields har den unika förmågan att göra en glad och ledsen på en och samma gång tack vare hans underbara musik. Nu kan mina dagar som består av tristess åtminstone få fyllas med underbar musik på ett lättillgängligt sätt. Magic Wand är min favorit. Lyssna och njut.

DET PASSAR JU IN!!!

Jag brukar ha horoskop som ett exempel på en bluff som många människor tror på dag in och dag ut. Men sedan läste jag ELLE's årshoroskop och fick skrämselhicka.

"Vågen 24/9–23/10


Dags att fira!

Livet: Saturnus, som har utsatt dig för hård press sedan slutet av 2009, lämnar äntligen ditt tecken. Men det sker inte förrän i oktober, vilket kan upplevas som en lång väntan. Särskilt med tanke på att det i januari och februari verkar finnas en möjlighet att smita ut ur fållan och bli fri. Självfallet tar du chansen, men det är som att springa längs en perrong och försöka hinna med ett tåg som rusar på. Tids nog inser du att du inte var riktigt redo. Din syn på livet har förändrats mycket och den livssynen vill du nu bekräfta och förstärka. Du går en hektisk vår och sommar till mötes. Allt som du har älskat eller hatat med de tre senaste åren är över. Se det som en examen: Fira allt du har åstadkommit och det du varit tvungen att genomgå.
Kärleken: Du och din partner har fundamentalt skilda livsstilar. Det enklaste vore att göra det dina vänner kommer att råda dig och avsluta relationen, men om man verkligen älskar någon så är det ingen lösning. Alternativet blir en mängd tuffa kompromisser och förhoppningsvis finner ni en gemensam väg. Det kommer inte att bli lätt, men det kommer att vara värt det. Det är åtminstone vad ditt hjärta säger, vilket är det viktigaste för dig.
Karriären: De trångsynta attityder som stått i vägen för dina framsteg kommer att luckras upp efter februari och det kan du dra nytta av. Det kan hända att du får det jobb du vill ha bara genom att modifiera det du redan gör. Ytterligare en chans till förändring får du i juni. Vad gäller ekonomin kommer du att tjäna mer, men också ha en dyrare livsstil."

FINT EN DAG SOM DENNA

Marianne Kock – Kärleken förstår du dej inte på

Cecilia Bruce – Vem vill gå med mig hem?

Etta James – It Hurts Me So Much 

Lillebror Söderlundh – En valsmelodi

Ricky Nelson – I Will Follow You

WOLF, LIKE YOU

Visst är det märkligt hur en del människor kan ha en sådan stark påverkan hos en? Det kan komma i olika skepnader men man känner alltid igen det utav att de aldrig lämnar. Istället förvandlas man till en manisk liten varelse. Det finns en liten skara människor som jag alltid blir ledsen utav att tänka på. Trots att jag tycker om dem oändligt mycket. De har aldrig gjort mig illa och det har inte hänt dem något men ändå lyckas de göra mig ledsen. Jag vet inte vad det beror på. En teori kan vara att de hör hemma i en tid som på många sätt var omtumlande, jobbiga och sorgliga till och från. En annan kan vara att jag lever i förnekelse, att de inte alls är de fantastiska människor som jag så envist intalar mig och framför allt vill att de ska vara.